|
Fråga:Hur vet man att Gud existerar?
Svar:
Detta är inte skrivet av mig utan detta har taget från en blogg som har svarat på denna frågan så himla bra.. HÄR hittar du denna blogg!
Hur vet vi att ens Gud existerar?
Om Gud finns, så måste det finnas tecken som visar på Hans existens… Eller hur?
I skapelsen av himlarna och jorden, i växlingen mellan natt och dag, i skeppen som plöjer haven [lastade] med det som är till nytta för människorna, i regnet som Gud sänder ned och därmed ger nytt liv åt den jord som varit död och låter djur av alla de slag befolka den och i vindarnas och molnens rörelser, drivna mellan himmel och jord i bestämda banor - [i allt detta] ligger förvisso budskap till dem som använder sitt förstånd. (Surat al-Baqara:164)
Faktum är att hela universum, med all dess fulländelse, är ett enormt tecken på att Gud existerar.
Som sättet som jordklotet är så perfekt ‘placerad’ i rymden på, så att det inte är för nära solen men inte heller för långt ifrån så att vi förfryser, som faktumet att vi har en atmosfär som agerar som sköld för Jorden, faktumet att vi har vatten på den här planeten – i själva verket har detta vatten väldigt unika egenskaper…
Unika egenskaper?
Japp. Tänk på saken. Det fasta tillståndet för all vätska är alltid mer kompakt än den flytande formen… förutom hos vatten. Vattnets fasta form – is – är lättare, vilket är anledningen till varför is kan flyta. Om vatten hade varit som alla andra vätskor: ”skulle det frysa nerifrån och upp istället för uppifrån och ned, vilket skulle ta kål på vattenlevande livsformer, förstöra syretillförseln, och göra Jorden obeboelig” (citat av Hank Hanegraaff)
Låt oss prata om koldioxid när vi ändå är inne på ämnet kemi. Alla vi vet att växter behöver koldioxid för att kunna fullgöra fotosyntes, eller hur? Vi vet också att fotosyntes är nödvändigt inte bara för växter så att de kan få sin föda, utan också för oss alla för att få vår ’föda’ (tänk näringskedjan) och syre (eftersom en biprodukt av fotosyntes är syre).
Okej, så vart vill jag komma?
Jo, jag vill att vi ska ta en titt på skillnaden mellan koldioxid och koloxid.
Skillnaden mellan dem är bara en pytteliten atom (koldioxid består utav en atom kol och två atomer syre, medan koloxid består utav en atom kol och en atom syre), och trots det, medans vi väsentligen behöver koldioxid för att leva, skulle vi dö väldigt fort om vi var nära för mycket koloxid.
De är bara en atom olika varandra men den atomen gör all skillnad… mellan liv och död. Hur perfekt är inte det?
Och vänta! När vi ändå är inne på ämnet, låt oss reflektera lite djupare över det faktum vi just nämnde: att träd ’frigör’ koldioxid och ’tar in’ koloxid, och att vi ’frigör’ koloxid och tar in koldioxid.
Snacka om ett PERFEKT system… och ändå är det här bara extremt få exempel jämfört med allt som finns.
Du kanske tänker ”okej så den här världen är perfekt för oss att leva i, men det bevisar ingenting”.
Tja, frågan är:
Kunde denna perfektion ha hänt av sig själv? Kan denna värld verkligen ha kommit till av en slump?
Verkligen?
Jag menar, föreställ dig att jag visade dig en vacker bild eller en riktigt känd en som t.ex. Mona Lisa. Skulle du tro mig om jag sa till dig att färgerna bara råkade komma ihop precis så av sig själva?
Nej, för när vi ser en vacker och detaljerad tavla så vet vi automatiskt att det måste finnas en konstnär bakom den, när vi ser en ståtlig byggnad – en arkitekt, osv. Så när vi ser skapelsen, något som förstås är extremt mycket större än en tavla eller en byggnad, och dessutom otroligt mycket mer komplext - borde det inte få oss att inse att det måste finnas en Skapare?
Vad skulle du tänka om någon sa att om man kastar in granater in ett skrotlager så kommer det förr eller senare hända att de lyckas spränga fram en sprillans ny, och fullt fungerande Mercedes med avancerade funktioner? Bara sådär, av sig själv, av en slump? Skulle det verka särskilt troligt?
Det är inte mycket skillnad mellan det exemplet och konceptet att universum exploderade och utvecklades sedan till något så otroligt, perfekt och komplext, genom slumpmässiga händelser. (Big Bang kan visserligen vara en förklaring till universums ursprung, men det förklarar inte själva uppkomsten av Big Bang i första taget)
Frågan är alltså, kan Jorden (och hela universum!) med all dess synkroniserade balans verkligen ha kommit till utan en Skapare?
”Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna?
Har de [också] skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på något! [52:35-36]
Okej, så du vill ha mer bevis.
Låt oss ta en liten titt på våra egna kroppar…
Titta på våra ögon med alla deras invecklade detaljer. Faktum är att Darwin själv sa:
”Att anta att ögat, med all dess oefterhärmliga mekanismer för att reglera fokus till olika avstånd, för att ta in olika mängder ljus, och för att rätta sfärisk och kromatisk aberration, skulle ha formats av urvalsprocessen, erkänner jag öppet verkar absurt i högsta möjliga grad.”
Sedan fortsatte Darwin med att ‘rättfärdiga’ sina övertygelser, men som biokemisten Michael Behe förklarade i sin bok ”Darwin’s Black Box” var problemet att Darwin levde i en tid då de inte ens förstod hur våra ögon fungerar. Sättet som våra ögon i verkligheten fungerar på var bortom Darwins förståelse. I själva verket konstaterar Michael i slutet av sin bok:
”Det finns ”en elefant i rummet” full med vetenskapsmän som försöker förklara livets utveckling. Elefanten representerar ’intelligent design’. För en person som inte känner sig tvungen att begränsa sitt sökande till ointelligenta orsaker så är den direkta slutsatsen att många biokemiska system var formgivna. De designades inte utav naturens lagar, inte av en slump och nödvändighet; utan snarare var de planerade. Formgivaren visste hur systemen skulle se ut när de var färdiga, och tog sedan stegen till att frambringa systemen.”(“Darwin’s Black Box”, Michele Behe, s.193)
Behövs fortfarande mer övertygande?
Någonsin hört talas om proteinmolekyler? De är i grund och botten pyttesmå organiska grejer (måste älska det ordet) som vi behöver för att kunna fungera ordentligt. Så i alla fall, de är uppbyggda av mindre molekyler kända som aminosyror.
Men här är grejen.
För att en proteinmolekyl ska fungera, ”måste aminosyrorna vara tillsammans i en exakt sekvens, precis som bokstäverna i en mening. Om de inte kommer i rätt sekvens så kommer inte proteinmolekylerna att fungera.” 3
Vad är chansen att just den ‘sekvensen’ slumpmässigt inträffar? Hmm, låt oss ta en titt på det här experimentet.
I ett experiment där man använder 10 liknande mynt numrerade från 1-10, är chansen att man lyckas att få siffrorna i ordningen 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 i snitt bara 1 gång på 10 biljoner försök!
Det är bara inte möjligt. Så hur har isåfall våra aminosyror den rätta sekvensen? Hur isåfall är vi så perfekt designade?
Vad mer?
Hur är det med våra egna ’inre samveten’ som vi har? Tänk på vad som händer när vi ljuger. Våra kroppar protesterar fysiologiskt, trots att att ljuga är en aktivitet som inte har något att göra med våra fysiska kroppar (med det menas att vi hittar på lögnen med hjälp av vårt sinne, men det är vår kropp som naturligt går emot oss när vi gör så, med ökad hjärtfrekvens, förändrat blodtryck, ändrad andningsfrekvensen, etc.)
Varför?
Varför händer detta?
För att vi har en Skapare som programmerat oss till att veta vad som är rätt och vad som är fel.
Och inte bara med det – utan också med tron på vår Skapare.
Att tro på en Skapare, på Gud, är inte bara ett ställningstagande – utan det är också något som i grund och botten är naturligt för människan.
I islam kallar vi det här för ’fitrah’ – vilket kortfattat innebär att varje människa har naturligt, ”inbyggt”, ungefär som en benägenhet till att tro på Gud. Men däremot så vet vi också att det inte innebär att det slutar med att alla faktiskt klart och tydligt gör det, eller delar samma tro – det är olika hur människan sedan faktiskt utvecklas när den växer upp och vad den väljer att tro, beroende bl.a. på uppfostran, m.m.
(Som en sidopunkt är det lite intressant att notera att till och med hårdnackade ateister kan i riktiga nödsituationer be till Gud)
Men ta inte bara mitt ord (eller snarare islams, hehe) på saken, om att det skulle vara något naturligt. Utan läs också vad forskaren Dr. Justin Barret på Oxford Universitetets Center för ”Anthropology and Mind” kommit fram till:
”Det övervägande vetenskapliga beviset under de senaste 10 åren eller så har visat att mycket mer verkar vara inbyggt i den naturliga utvecklingen av barns sinnen än vi först trott, däribland en benägenhet att se naturvärlden som designad och har ett syfte och att något sorts intelligent väsen ligger bakom det syftet…”
Och det här är samma anledning till varför majoriteten av folk i historien har haft en tro på åtminstone någon sorts skapare trots att de kan ha refererat till skaparen med olika namn och egenskaper.
Jag hoppas inshaAllah att detta kommer att göra ditt sinne nöjt och att du kan se att universum, våra kroppar, och världen runt omkring oss alla pekar på att det finns en Skapare.
Men vet du vad? Om vi tog tid till att undersöka våra liv grundligt, så skulle vi också hitta många tecken som bevisar Guds existens. Har det någonsin hänt dig något som helt enkelt var för ’konstigt’ för att vara ett ’sammanträffande’?
Jag har varit med om några intressanta historier… som den gången då jag var i Harram moskén i Mekka och det var Ramadans 27:e natt (vilket många tror kan vara ”Laylatul Qadr”). Jag tappade bort min familj. Någon hade tagit min väska. Jag hade ingen mobil att ringa med. Jag kunde ingens telefonnummer utantill. Jag visste inte ens vart vårt hotell låg. Men jag visste att det fastandes dua (bön/åkallelse) alltid besvaras.
Så jag gjorde dua… och efter två timmar eller så, så gick jag rakt in i min egen lillebror. Rakt in i honom. Kan du tänka dig det? Det finns 99 dörrar i Mekkas Haram. Och det fanns bokstavligen nästan en miljon dyrkare där. Att jag, kom ut från den dörren, i det exakta tillfället, och gick rätt in i min bror… det kan bara inte ha varit ett sammanträffande.
Vi har så många liknande händelser i våra liv, men vi undersöker dem bara inte tillräckligt mycket…
"Hur många är inte de tecken i himlarna och på jorden som de går förbi och vänder sig ifrån [utan att ägna dem en tanke]" (Surat Yusuf: 105)
|
